Så är det bara !! Jag är social att prata är det bästa jag vet, ta en fika festa.
Men jag hatar att släppa in människor, att folk ska veta något om mig, och om jag mår dåligt över något, jag berättar inte sånt, Just för att jag inte litar på någon annan än mig själv !

Alltid när jag träffar nya människor så börjar vi prata om saker och jag berättar att jag är svår är det ingen som tror mig för att jag är så trevlig och glad, när dom väl kommer nära märker dom tydlig att jag är svår, jag testar folk för att se hur långt dom är beredd att gå för mig, om dom skulle ställa upp i alla lägen, för om dom inte gör det, är jag inte intresserad, varför ska jag ha människor i mitt liv som bara gör mig besviken och ledsen ? jag fattar lixom inte det, men så visar det sig att människor har en annan sida än vd jag trodde och det gör ont, det gör ont att dom sviker mig.. att dom ändras att dom försvinner. För varje människa jag släpper in, som sedan passerar ut, tar en del av mig med sig.

Och det är de som är grejjen, jag är så less på att människor stormar in i mitt liv ger mig hopp om att det finns bra människor sen stormar ut och bevisar att jag hade rätt från början..

I dag försvann en nära vän till.
Såklart visse jag det, jag är så bra på att veta hur saker slutar.
Men det är så tråkigt att inse.



Men endå vill jag ge sabina och mathilda en sånt jävla tack ?
att dom orkar stå ut med mig när jag har mina dagar. När jag är otrevlig kastar på luren gapar och skriker.
Men jag hoppas ni tycker det är värt i slutändan.

Men jag är som jag är, och jag tänker inte ändra mig.. Inte för någon annan!


XOXO


Stephany- nu är det bara släppa taget och gå vidare.