Nu har jag pratat med emmah i över 2 timmar, och det slutade med att jag började grina, det började om att jag skulle berätta om ett "missöde" i helgen och slutade med att jag pratade om saker jag egentligen inte vågat.
Nu har vi bestämt, och det va de jag behövde, att någon sa åt mig och att jag erkände, Och att jag har någon som står bakom mig, för jag kommer falla så jävla hårt och då behöver jag någon.. För det har jag inget.. Och det gr ont.. att känna att det enda man har är emmah, som alltid ska ta hand om mig, som alltid ska komma med råd.. som alltid ska ställa upp. Och att hon säger att det är så när man är vänner. Och det är de som gör ont.. Att jag ska ha så mycket "vänner" men ingen annan som gör det. Är det alltså bara emmah jag har ? Och hon orkar. Hon orkar när jag inte jag gör det. Hon orkar åt mig.

Älskar dig, och även fast jag vet att du inte tycker jag ska tacka för att du finns, att det är en självklarhet.. Så gör jag det, så många gånger att det inte finns att räkna.



XOXO



Stephany- oj.